Igår möttes jag och Jessica upp i Karlberg där vi satte oss på ett fik för att kunna prata ikapp och uppdatera varandra om det senaste dryga halvåret som hunnit passera sedan vi sågs sist. Det är olyckligt att det är så sällan våra scheman klaffar, men det gör de tillfällen vi träffas desto värdefullare för vi har så mycket att ta igen. Trots att vi inte setts på sådan lång tid så känns det som att vi bara tog vid där man slutade sist. Det är häftigt när det alltid känns så med vissa människor. Det känns tryggt att inte ha någon startsträcka innan det känns "som vanligt" igen.

 

Hur som helst så köpte hon en macka och jag en stor skummig latte och bänkade oss i caféts mysigaste soffa. Där satt vi i fyra timmar och pratade om allt från skola till relationer och massa tankar kring det. Hon kunde även annonsera lite nonchalant i förbifarten att hon i höst ska åka iväg som volontär till Turkiet i ett år, haha! Wow, det var minsann en nyhet värd att nämna. Vet att hon länge velat åka som volontär så jag är glad för hennes skull, även fast det känns trist att inte kunna ens ha chansen att ses under 12 månader. Häftigt med en sådan resa!

 

 

Andrea