Innan igår var det ungefär åtta månader sedan jag sist höll i ett badmintonracket - 247 dagar sedan jag sist slog på en fjäderboll. En konstig men oj sådan välbekant känsla det var att få kliva ut på badmintonplanen igen igår efter rekordlång tid av frånvaro! Spelet gick sjävklart lite hackigt, men hade mer flyt än vad jag någonsin kunnat inbilla mig att jag skulle ha. Riktigt roligt var det hur som helst att få bekanta sig med racket igen efter en så lång paus. Åtta år utan en paus längre än två veckor följdes av ett åtta månader långt uppehåll, hade jag inte kunnat tänka mig för ett år sedan. Det var William som tog initiativ till att damma av racket igen och besöka en av EBA-klubbens träningar. Tur att han äntligen fick ändan ur vagnen och föreslog en dag, för själv hade jag väl aldrig fått det. Haha. ;) Där träffade vi några av juniorerna och föräldrar, oj så duktiga de små har blivit! Körde en singel mot en av mina gamla badmintonskoleelever, och jag fick slita som attan. Det känns i kroppen idag ska jag tala om.. Vad hände med badmintonmusklerna?!

 

Hej alla kära och övriga,

 

ännu en Alla hjärtans dag har passerat. Såklart alltid lite blandade känslor på denna dag, men de fina känslorna väger alltid upp de tyngre. Jag blir sådär löjligt glad av att se alla småkära människor uppskatta varandra lite extra denna dag, och även vänner och familj likaså. Tycker det är en väldigt fin dag som ska firas på det där lite mysiga och spontana sättet, där man har planerat något smått men annars bara passar på att vara lite extra tacksam för alla goda människor i sin tillvaro. Jag hade turen att ha en kort skoldag idag, som slutade redan vid lunch. Därför passade jag på att möta upp min familj för en gemensam lunch i Sollentuna centrum, och på kvällen tvingade jag in endast en timme plugg för att ha tid med lite bak. En god äppelkaka får runda av årets Alla hjärtans dag!

 

Under dagens lektion i Numeriska metoder fick vi alla en påminnelse om vilken dag det är idag. Mitt under en genomgång av en (dötråkig) programmeringskod kommer pojkvännen till en tjej i min klass in, finklädd och allt, och försöker diskret ge henne en röd ros. Sååååå sött så man smäller av, haha. Tjejen själv skäms, men inte pojkvännen. Vi andra bara log stort, och det piggade upp de annars inte speciellt romantiska programmeringstimmarna.

 

♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥

 

Lite bilder från veckan får sätta färg på inlägget:

 

Hejsan hoppsan!

 

Nu har skolan hunnit dra igång igen sedan tentaveckorna för två veckor sedan. Både lite skönt, och såklart segt, att vara tillbaka i de vanliga rutinerna igen efter en månads uppehåll från schemalagda lektioner! I tisdags gjorde vi ett gäng dock en liten avstickare efter skolan när vi tittade in hos fysiksektionens tisdagspub på campus. En massa fylld av orangefärgade overaller mötte oss när vi klev in, och snabbt kunde man konstatera att fysiktjejerna utgjorde en minoritet. Haha! Trevlig kväll blev det i alla fall, där några av oss DoP-are vågade köpa den unika sektionsdrinken - självlysande neongrön och allt.