Fjädrar som flyger, skosulor som gnids i ett oregelbundet tempo mot golvet, korkar som träffar strängar, små skrikande utrop från envisa spelare och den gälla välbekanta rösten från tränaren - det var ett kärt återseende av badmintonfamiljen som igår tog plats i simhallen. Jag och William har fått så många frågor av dem om när vi ska hälsa på dem, att vi nu kände att det var dags. Tack vare våra tuffa scheman i skolan är det i princip omöjligt för oss att vara speciellt aktiva i klubben, främst av den enkla anledningen att vi fysiskt inte befinner oss i kommunen vid de utsatta träningstiderna. Vi tog i alla fall en tur förbi deras pågående träningsläger, där det blev mycket kramar, prat och fika. Det var nostalgiskt att få träffa nästan alla EBA-medlemmar samlade, fast det "bara" var fyra månader sedan den nya klubben startades. Vilken motiverande stämning och trevlig mentalitet som dominerade gruppen! Man märker vilka tekniska framsteg juniorerna har gjort sen i juni. Fokus ligger helt och hållet på badminton nu. Jag är stolt över dem allihopa, och snart får jag ta och damma av racket och göra dem sällskap. Bara skolan tillåter. ;)

 

 

/Andrea