Lunch buddies - ett måste?

Tja!

Har nu avverkat över halva min första skolvecka i nya gymnasiet. I måndags hade jag nästan alla lektioner som jag kommer ha i period 1 så jag fick träffa majoriteten av mina lärare. Än så länge så har alla gett mig bra intryck, fick ju som tur var inte den läraren som kastar stolar.. ;) Man har träffat på flera från förra klassen bland annat Oscar, Elias och Christoffer med flera, roligt var det att se dem igen efter sommaren! Skolan är megastor och har än så länge inte gått vilse eller kommit försent till någon lektion, något som jag är ganska stolt över faktiskt om man har mitt lokalsinne. Har garderat mig genom att komma en halvtimme i förväg varje morgon i för sig för att hinna orientera mig till respektive klassrum, men men..

Något som dock härjar i skolan är en ständig hets om att ha en lunchpartner. Att äta själv är i princip uteslutet och vid början av varje ny period och nytt schema så kollar man runt med alla man känner för att se om man har samma lunchtid så man kan äta tillsammans. Visst det är väl inte kul att äta själv, men är det så farligt verkligen? När jag däremot nämnde det för Anna och Therese som just går trean i samma skola så blev jag bemött med världens mest skrämda och desperata ansiktsuttryck och de protesterade högljutt om att det får jag inte göra. Ring och sms:a runt, ät med någon i din mentorsgrupp eller vad som helst, det är enkelt - du kan inte äta själv, tänk om folk tror att du inte har några kompisar? När jag pratade med Sara som går i tvåan så fick jag däremot ett mer avslappnat svar att det mest är folk som hetsar upp sig i onödan, det lugnade mig lite ;) Intressant är det i alla fall, alla skolor har väl sitt? :P



Jag har plugg, men måste ta itu med packningen inför avresan på lördag istället nu. Det börjar bli lite ont om tid.. Efter det blir det tränarmöte i hallen och sedan träning.

/Andrea


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0